Har kommit fram till att jag bara bloggar när jag är deppig... Vilket jag uppenberligen är typ alltid!
Allt är så jävla jobbigt hemma hos mamma just nu och jag vet inte vem jag ska prata med för ingen fattar ändå!
Känner mej alltid jävligt ensam och allt är bara skit! Så fort allt börjar kännas bra igen och jag vågar börja tro att jag kanske ändå kan få lov att vara lycklig för en gångs skull så skiter sig allt och jag hatar mej själv så jävla sjukt mkt bara för att jag inte klarar av ett skit och låtsas att allt är så jävla bra... Allt är inte så sjukt bra spm det verkar, fatta det! Jag behöver nån att prata med, men säg inte att du förstår för det gör du fan inte! Ingen kommer att fatta!
Förlåt för detta inlägg, jag vet att det är fler än jag som inte mår bra och jag ska sluta klaga!
Allt är jättebra med mej!

Ha det fint <3